Tittel: Ulf och Edda: Dyrgripen
Tekst: Kristin Ragna Gunnarsdóttir
Oversetter: Ylva Hellerud
Forlag: Bókabeitan
Årstall: 2016

Gudasagor för dagens barn

Att göra fornnordisk mytologi tilltalande för dagens barnläsare i form av ett fantasyäventyr är ett välbekant grepp med både för- och nackdelar.

Kristin Ragna Gunnarsdóttir, författare, grafisk designer och illustratör hemma från Island är med Ulf och Edda: Dyrgripen (2016) nominerad till Nordiska Rådets barn- och ungdomslitteraturpris 2017. Romanen är en äventyrsberättelse som, likt flera av hennes tidigare verk, utgår från Islands historia och sagor.

Edda tvingas tillbringa sommaren i Skálholt med sin pappa och odrägliga, yngre plastbrorsa Ulf som ränner runt i spindelmannendräkt. Inspirerad av sin farmor som är arkeolog och stationerad i Skálholt drömmer Edda om en framtid som forskare. Därför bär hon alltid med sig lämplig utrustning för att samla in växter och insekter. I Skálholt hoppas Edda få tid att utforska naturen. Men hastigt får hon annat att tänka på. Efter ett inbrott i farmors arbetsrum saknas en viktig fornlämning. En dyrbar ring som är nödvändig för att farmor ska kunna slutföra sitt livsverk. Edda har sina misstankar om vem som ligger bakom stölden och i bästa barndeckarstil snubblar hon och Ulf över den ena ledtråden efter den andra. Läget blir akut när farmor råkar ut för en olycka i samband med ring- och bovjakten. Nu vilar ansvaret att hitta den stulna ringen och ställa allt till rätta på de två käbblande syskonen som knappt kan komma överens.

Flåshurtigt äventyr

Boken om Ulf och Edda erbjuder lättsam, underhållande läsning. Gunnarsdóttir håller spänningen och humöret uppe med såväl rafflande som komiska inslag. Barnen följer skurken Gudbrand via en hemlig underjordisk gång till Asgård, gudarnas hemvist. Där träffar de Ratatosk, Sleipner, Tor, Oden, Freja, Loke, Heimdall, Fenrisulven, enhärjar, valkyrior och många andra kända figurer och företeelser från den fornnordiska mytologin.

Likt en Indiana Jones-film kryddas barnens skatt- och skurkjakt av iturivna kartor, skelett och soppa som det simmar ögon i. Äventyrsgenrens rekvisita är på plats, men intrigbygget vacklar då det stundvis går undan väl hastigt på bekostnad av fördjupning. Visst är skildringarna av exempelvis den skrävlande, försupne Tor som tycker att överaktiva Ulf är en riktig kämpe, eller Loke som förvandlar Ulf till en valnöt roliga. Men partier av boken blir flåsiga i sin strävan att till varje pris få till komiska möten mellan barnen och de mytologiska väsendena samtidigt som intrigen skyndsamt drivs framåt.

Trots att berättelsen främst är handlingsdriven hade språkdräkten gärna fått slipas och nyanseras. Bokens språk är överlag rakt på sak med mycket dialog och utan krusiduller, men ibland uppstår det krockar mellan modernt talspråk och höviskt sagospråk som skorrar illa. Röskva, som tjänstgör hos Tor och Siv i Trudvång, svänger sig samtidigt med ord som «jättemycket», «dödsroligt», «skulor» och «morgonvard» medan Fenrir meddelar att han gör folk «skitskraja» och är «skiträdd» för det som är «läskigt». Eventuellt handlar det om översättningen, men det förekommer även uttryck som inte är så eleganta på svenska. Exempelvis när Fenrir hotar Ulf med att han kunde låta draken Nidhögg «gnaga dig på benen» eller när Edda ber Ulf «remma skorna» och när Freja slänger en tallrik i väggen «så den går i tusen kras».

Girighet och försoning

Gunnarsdóttir lyckas bättre när hon knyter det övernaturliga äventyret till en bister isländsk ekonomisk samtid. Det luktar nämligen långväga skurk om «ortens store man» Gudbrand som har ett finger med i alla lokala kommittéer. Med tanke på att såren knappt läkt efter Islands finanskris är det av särskild betydelse att skurken är en sliskig affärsman, även om stereotypen är sliten i spänningslitteratur för barn. Berättelsen tematiserar girighet. «Pengar kan göra en man till apa» konstaterar farmor med ett citat från Havamal. Det är därtill familjens ekonomiska bekymmer som ligger bakom Eddas och Ulfs sommarvistelse i Skálholt.

En parallell tematik som fördjupas mot slutet av boken och som ger berättelsen en fylligare undertext är att Eddas och Ulfs fantastiska äventyr, på ett psykologiskt plan, hjälper dem att sluta bråka och acceptera varandra som syskon. Under sin vistelse i Asgård inser barnen att deras olika personligheter är en tillgång och inte enbart en källa till irritation. Smarta och forskarsinnade Eddas eftertänksamhet, nyfikenhet och list räddar dem ur många knipor. Likaså Ulfs snabbhet och energi. Öga mot öga med Loke och andra mäktiga bråkmakare inser syskonen att de faktiskt tycker om varandra och tar varandra i försvar. «Bar är den på ryggen som inte har en bror» citerar Ulf förnöjt islänningasagorna.

Burlesk komik och levandegjord mytologi

Islands historia och mytologi är fortfarande starkt närvarande i dagens isländska kultur och bokens spänningsintrig är helt klart sprungen ur ambitionen att gjuta liv i de gamla gudasagorna på ett sätt som tilltalar barn och unga idag. Om detta vittnar Edda och Ulfs fornnordiska namn samt att boken utspelar sig i Skálholt som är en plats för kultur och lärdom med anor långt bak i tiden. Modern kalsong-humor går också att kombinera med fornsagornas burleska komik, som Tors ständiga rapande eller Frejas stridsgalt Hildesvin med «stridshjälm på huvudet och en rosett om svansen». Berättelsen om Ulf och Edda visar föredömligt hur de fornnordiska gudarna var nog så mänskliga i sin strävan efter att få makt över varann, luras, kivas, hämnas och slåss. Stup i kvarten hotar de barnen med att förvandla dem till råttor eller sviskon.

Att levandegöra historia och mytologi via äventyrsberättelsen är ett välbeprövat grepp inom barnlitteraturen. Framgångsrika och hyllade barnböcker av den här typen idag är exempelvis brittiske Kevin Crossley-Hollands Arthur-böcker (2000–2001) och danska Josefin Ottesens lättlästa Krigerprinsessen-böcker (2006–2007) och Teseus-böcker (2012–2014). Trenden knyter även an till det ihållande intresset för fantasy- och annan spekulativ tematik, som framtidsvisioner och dystopier, i böcker, film och TV-serier. Är det möjligen så att ju svårare vi får att blicka framåt – med tanke på klimathot och kapprustning – desto mer frestande är det att blicka bakåt?



Kommentarer

Oppdatert: .