Nominert til nordisk pris: Cool och farsartad bagatell om överkörd kanin

Nominert til nordisk pris: Cool och farsartad bagatell om överkörd kanin

Boktittel: Den flate kaninen

Forfatter: Bárdur Oskarsson

Illustratør: Anne-Kari Skardhamar

Forlag: Orkana

Årstall: 2013

Antall sider: 32

Frågan om det personliga ansvaret inför ”den andre” ställs på sin spets i denna färöiska bilderbok om hunden och råttan, som hittar en överkörd kanin på gatan. Kan man lämna en platt kanin åt sitt öde eller ska man ta hand om den på ett värdigt sätt?

 

En rad humorklichéer aktiveras i denna humoristiska bilderbok om en kanins hädanfärd. Klichén om det omaka paret (stor-liten, trögtänkt-snabbtänkt), överdriftskomik (inte bara överkörd och tillplattad titelfigur, utan lövtunn och spröd), reduktion (”snygg död”, ingen blodspillan, inga inälvor, blek färghållning), hoppande logik (en variant måhända av barnets transduktiva tänkande från det-specifika-till-det-specifika). Det handlar om fysisk humor, och – om man vill applicera Arthur Koestler ”humortrappa” – om det lite råa skrattets HAHA! när man ser den överdrivet platta kaninens för evigt gapande mun och hängande tunga eller anar sig fram till en tolkning av det öppna slutet. Klassisk practical joke-humor kan den kallas, och den drar mer åt fars än åt komedi.

Växlande perspektiv i text och bild

Sedd med dessa glasögon är det lätt att ta till sig Bárdur Oskarssons bilderbok, som i färöiskt original heter Flata kaninin (2011). Man skrattar lite rått åt det uppenbart vansinniga i historien när den trögtänkta hunden oförhappandes hittar ett kaninlik i rännstenen och lika oplanerat får sällskap av en mer spontan och handlingsinriktad råtta. I Anne-Kari Skardhamars norska översättning gör denna entré med ett: ”Fy søren!” och driver sedan obevekligt hunden framför sig med sitt raskare tempo. Oskarsson växlar mellan rapp dialog och allvetande perspektiv, som också avspeglar sig i växlande bildavstånd och kameravinklar. I följande scen går han över från helbild i normalt ögonhöjdsperspektiv till fågelperspektiv:

Kjenner du den? spurte rotta.
Tja, jeg tror den bor i nummer 34, svarte hunden. Jeg har ikke snakket med den, men jag har tissa på porten der, så vi har sett hverandre.

I nästa bild har kameran dragit sig tillbaka till busshållplatsen på andra sidan gatan med lätt ”ovanifrånvinkel”:
Kaninin bilde 1

Rotta syntes dette var litt trist.
Det kan ikke være så morsomt å ligge der, sa hun og så opp på hunden.
Det var akkurat det jeg tenkte da jeg fant den, sa hunden.
Rotta tenkte seg om en stund, og så sa hun:
Kanskje vi burde flytte den?
Det syntes hunden også, men hvor skulle de gjøre av den?

Nu följer en rad scener i helbild med normalt ögonvinkelperspektiv och indirekt (tanke)tal medan paret överväger – skulle de kanske göra si eller så?

De kunne legge den foran huset i nummer 34, men hva ville folkene der mene om at en hund og ei rotte kom med kaninen deres, og den var helt flat?!
Og det kunne gå helt galt.

Kaninin bilde 2Bárdur Oskarsson kan det här med varierande bildvinklar och växlingar mellan sceniska och episka berättargrepp och lyckas upprätthålla både den absurda, litet lågmälda tonen och den sakta stegrande temperaturen. Den i grunden etiska diskussionen om var gränserna går för vårt medmänskliga ansvar inför nästan tydliggörs samtidigt som slutsatserna som dras ofrivilligt blir helt ”fel”. Eftersom de inte vill göra ”folkene der” upprörda skickar de i stället upp deras anförvant i luften fasttejpad på en hastigt nyspikad drake – en triumfmässig avslutning på ett ordinärt kaninliv och en dyster död i en rännsten, kan tyckas.

Öppet slut

Frågan är vad som händer i slutet, när hunden håller fram draksnöret till råttan:
«– Har du lyst til å prøve?»
Texten tystnar här, medan vi i nästa bild plötsligt befinner oss i höjdläge och ser hus och bilar och en fågel uppifrån: Vad hände?

Här binder Oskarsson ihop sin bilderboksberättelse genom att tvinga på oss medvetandet om själva bokmediets medberättande. Som jag läser denna bilderbok ligger nämligen lösningen i själva paratexten, i detta fallet framför allt för-och eftersättsbladens bilder. De är identiska så när som på den avbildade figuren: försättets spanande hund är nu ersatt av eftersättets spanande råtta.

Här lyfter humorn till nästa nivå (i Koestler humortrappa) och vi hamnar på ett lättat smil: AHA! Jag fattar! Eller kanske på den njutningsfulla tredje nivån: AAHH! Snyggt!

Oskarsson skriver och tecknar in sig i en internationell, absurd skämttecknartradition som ligger nära den tecknade serien i figurteckning, stil och teknik. Men han väljer uppenbart att befinna sig på bilderboksscenen och min enda fundering gäller hur han tänker kring vinjetternas funktion på vänstersidorna. Jag får inte till det, vill hela tiden göra de ”korta bilderna” av bilar, träd och hundkojor till medberättande objekt i stället för att låta dem stanna vid dekoration och utfyllnad. Och allra svårast har jag för den avslutande drakbildsvinjetten som jag inte förmår lösgöra ur berättandet: jag VILL ha dit konturerna av en kanin och kanske, kanske en antydan av en…hund. Så för mig blir det ett lätt frustrerat avslut på denna coolt underhållande bagatell: Vad hände egentligen? Är jag lurad?

Var finns det svenska intresset?

Mitt intresse för Bárdur Oskarsson är dock väckt och jag inhämtar att han är uppburen bilderboksskapare både i sitt födelseland Färöarna, sitt nuvarande hemland Danmark och på kontinenten. Som medberättande bilderboksillustratör debuterade han redan som knappt 20-åring i 1992, men gör sedan heldebuten 2004 enbart sina egna bilderböcker.

Att vi i Sverige sannerligen inte är bortskämda med bilderböcker från våra nordligaste grannländer, ser jag som ett trist och lite pinsamt faktum. För att få läsa denna färöiska bilderbok får jag gå till översättningar på norska, danska eller tyska. Det säger något om den traditionellt bristande uppmärksamheten mot våra grannländer i svensk bilderboksutgivning.

 

kaninin oppslag 3

 

Boka er nominert til Nordisk råds barne- og ungdomslitteraturpris. Barnebokkritikk skal anmelde alle de nominerte til den nye prisen.

Les mer om prisen og de nominerte her.

 

 

Ulla Rhedin