Barnbokskritiken är otillräcklig

Det blir allt färre barnboksrecensioner i svenska tidningar. Ytterst få har regelbunden barnboksbevakning, och nyligen har även Sydsvenskan lagt ner sin, till förmån för en mer flexibel barnkulturbevakning som även ska behandla de andra kulturarterna: film, musik, konst, tv, Tiktok och annat. Vilket förstås är bra på sitt sätt – men det betyder förmodligen att antalet barnboksrecensioner minskar även i den tidningen.

Det drar kallt kring barnbokskritiken i Sverige, som inte heller har någon motsvarighet till norska nättidskrifterna Barnebokkritikk eller Periskop.

Det drar för all del kallt även kring vuxenbokskritiken numera, när framgång räknas i antal digitala klick. Och kring papperstidningar i allmänhet, där flera av de svenska tidningarna till och med har lagt ner sina kulturredaktioner de senaste åren.

Så vad gör vi? Jag, som är ansvarig för Dagens Nyheters barnboksrecensioner, ägnar rätt mycket tid åt att grubbla över hur vi ska lyckas väcka mer intresse för just barnböcker. Alla verkar ju överens om att det är viktigt att barn läser? Att samhället behöver läskunniga medborgare? Den svenska regeringen tillsatte ett läsråd 2021, en grupp med bred kompetens som skulle arbeta för ökad läsning.

Är det kritiken det är fel på?

Ändå tycks väldigt få vilja läsa barnboksrecensioner. Det borde finnas ett samband mellan ointresset för barns läsning och barns faktiska läsning.

Alla känner vi till de självklara skälen till utvecklingen: mobilens oändliga och lättillgängliga utbud, datorspelens underhållningsförmåga, den minskande läsningen hos vuxna som allt mer gått över till att lyssna på ljudböcker eller poddar.

Kan det också vara vi barnbokskritiker som har gjort fel? När jag började arbeta på DN:s kulturredaktion 2001 var den självklara inställningen att barnböcker skulle recenseras på samma sätt som vuxenböcker: vi tillhandahöll litterär analys och en kvalificerad värdering. Självfallet recenserade vi inte alla titlar som kom ut, det hade vi inte utrymme för. I stället valde vi det litterärt högkvalitativa, och struntade i det som verkade för populärlitterärt eller ensidigt pedagogiskt.

Med tiden har populärlitteraturens roll förändrats både för vuxna och för barn, och såväl barnboksrecensenter som vuxenboksrecensenter recenserar numera de stora succéerna med betydligt större respekt än förr. Men det ställer stora krav på recensenterna, för den som inte kan genren kan inte heller resonera trovärdigt vare sig om form eller innehåll.

Vi har blivit bättre på populärlitteratur

I fråga om populärlitteraturen har vi recensenter ändå försökt, även om vi missar alldeles för mycket. För samtidigt vill vi ju fortfarande uppmärksamma den högkvalitativa litteraturen för barn och ungdomar, och resurserna ökar ju inte. Tvärtom.

Så, återigen, vad gör vi? Efter en massa grubbel började Dagens Nyheters barnboksrecensenter häromåret med en kritiklista som vi varje månad röstar fram tillsammans: de fem bästa böckerna för barn och unga just nu. Den föregås av långa diskussioner mellan oss sju recensenter. Men resultatet är värt det, för det är en enkel, lättillgänglig lista av en typ som har blivit vanlig i medierna de senaste åren. Vi försöker göra listan så bred som möjligt, både vad gäller läsålder och ämnen.

De gånger vi får in en faktabok på listan blir jag extra glad. Och det stör mig alltid, för faktaböcker för barn är en genre som ständigt hamnar på undantag. Vi har ju sällan kompetens att bedöma faktainnehållet, precis som att vi ofta saknar kompetens att bedöma en boks utvecklingspedagogiska värde.

Nog finns det mer än skönlitteratur

Ändå är det just faktaböckerna jag tänker på, varje gång jag försöker komma på bra idéer om att utveckla barnboksbevakningen så att fler ska bli intresserade. Nog vore det bra om vi kunde skriva mer om det som ges ut för barn om exempelvis idrott, teknik, historia och psykologi?

För jag tror att vi måste bredda oss mycket mer, om vi ska vara tillräckligt relevanta för läsarna. Barn- och ungdomsböcker är så mycket mer än bara skönlitteratur, och vi skulle aldrig acceptera en litteraturbevakning för vuxna som hoppade över facklitteraturen. Ska vi få barn att läsa mer måste vi recensenter lära oss att uppmärksamma bredden i genren.

Lotta Olsson (redaktør for barne- og ungdomsbokmeldingar i Dagens Nyheter, Stockholm) og Asle Sætre (teikneseriemeldar og norsklærar) skriv månadlege kommentarar for Barnebokkritikk.

Om du har tips til problemstillingar vi bør ta opp, send ein e-post til redaksjonen@barnebokkritikk.no. Barnebokkritikk garanterer kildevern.