KI handlar inte alls om teknik

Oron över den tekniska utvecklingen har funnits ett tag på många håll i bokbranschen: Vad händer när de KI-genererade böckerna kommer? Hur ska vi inom det barn- och ungdomslitterära fältet förhålla oss till detta nya hot – eller är det en möjlighet?

KI (eller AI som vi säger på svenska) var temat för årets kritikseminarium för Barnebokkritikk den 25. oktober, och det finns onekligen väldigt mycket att diskutera.

Men böckerna börjar komma nu, och de marknadsförs än så länge som «vanliga» barnböcker. Än så länge bara ett fåtal, åtminstone i Sverige, men de blir fler och fler. Och eftersom de är så pass snabbproducerade går det fort.  

Redan i våras kom Joanna Andrés Det spökar på äventyrsbadet ut, där författaren själv har valt att AI-generera bokens illustrationer. Hon är en av upphovspersonerna bakom den populära Youtubekanalen «The Swedish Family», och boken säljs via de vanliga nätbokhandlarna.

Illustrationerna är måttligt imponerande, konstaterade serietecknaren och professorn i visuell kommunikation/teckning Gunnar Krantz i en bekymrad artikel i Sydsvenska Dagbladet i april. «Deformerad anatomi, antal fingrar som varierar från fyra till sex, en figur med två vänsterhänder, olika långa ben, omvänt perspektiv, skuggor som lever sina egna liv och en märklig blandning av olika stilar och stereotypa uttryck.»

Tekniken är alltid svår i början

Liknande problem fanns även när en del tecknare började använda datorverktyg, och många varnade för att kvaliteten på illustrationerna skulle sjunka. Så blev det förmodligen i en del böcker, men bilderboks- och illustratörskonsten har snarare utvecklats explosionsartat de senaste femton-tjugo åren. Hela bilderboksgenren har expanderat, med allt fler avancerat konstnärliga böcker.

Vilket kanske inte har ett dugg att göra med datoriseringen, men faktum är att många bilderbokskonstnärer lärt sig att utnyttja datorverktygen. Som vanligt handlar det om begåvning, inte om verktyget. I händerna på en usel tecknare är även ett kolstift misslyckat, och i händerna på en begåvad konstnär är datorverktyg en ny möjlighet, en tillgång.

Samma sak hoppas jag att AI kommer att vara: både bra och dålig, beroende på människan bakom. «Massor av konstnärliga värden kommer att gå förlorade. Massor av konstnärliga värden kommer att uppstå», sa konstnären Pompe Hedengren i en intervju i Dagens Nyheter tidigare i år.

Och inledningsvis kommer många att ha svårt att hantera den nya tekniken, vill jag lägga till. Förmodligen kommer det att komma en hel svärm urusla AI-barnböcker den närmaste tiden. 

Men det är viktigt att komma ihåg att det alltid har funnits en uppsjö dåligt skrivna och dåligt ritade barnböcker på marknaden: masslitteratur för barn, med schematiskt hopkomna äventyr, snabbproducerade glittriga sagor och bristfälligt kamouflerad uppfostringslitteratur.

Ändå medför AI-genererade barnböcker en större risk. Möjligheten att snabbt producera mängder av barnböcker kommer att utnyttjas, och vad händer när massmarknadsböckerna översvämmar marknaden? Hur ska vi hitta fram till de de kvalitativa barnböckerna, när de drunknar bland tusentals generiska äventyrs-, spök-, kompis-, djur- och kärleksböcker?

Det är värre med de vuxnas ointresse

Ändå är det inte det som skrämmer mig allra mest. Det mest oroväckande med Det spökar på äventyrsbadet (som förstås redan fått en uppföljare, Trollbergets hemlighet – som sagt, det går fort att göra böcker med AI-verktyg) är ju egentligen inte att bilderna är dåliga i sig. Men vad betyder det att författaren själv har ett så uppenbart ointresse för bildens roll i en barnbok?

Hon är långt ifrån ensam om att uppfatta barnböcker som simpla dussinprodukter. Som kulturskribenten Kristofer Ahlström uttryckte saken i Dagens Nyheter: «I ovan nämnda DN-artikel intervjuas en förläggare som med hjälp av AI låtit skriva och illustrera en barnbok. Genrevalet är talande. Mer komplicerade berättelser än så verkar inte kunna alstras.»

Det är med den sortens vanföreställningar vi måste arbeta. För det är så många vuxna som tror att barn kan läsa i stort sett vilken smörja som helst under barndomen, bara de lär sig läsa. Antagligen tänker sig många att barnen bara behöver träna upp sin mekaniska läsförmåga, och att de sedan glatt kommer att skifta spår och utan problem gå över till klassisk litteratur som vuxna. Från Det spökar på äventyrsbadet till José Saramagos Blindheten?

Men barnen behöver förstås kvalitet i såväl bild som text. De behöver vuxna som också kan läsa bilder. Vad handlar det om i grunden, både för barn och vuxna? Det är konsten, dumbom. 

För det vore ju deprimerande om den amerikanska politiska strategen Jim Carville hade mer rätt om vad som styr när han 1992 skrev att det är ekonomin, dumbom.

Asle Sætre (teikneseriemeldar og norsklærar), og Lotta Olsson (redaktør for barne- og ungdomsbokmeldingar i Dagens Nyheter, Stockholm) skriv månadlege kommentarar for Barnebokkritikk.

Om du har tips til problemstillingar vi bør ta opp, send ein e-post til redaksjonen@barnebokkritikk.no. Barnebokkritikk garanterer kildevern.

NB: Illustrasjonen er teikna av redaktør Ingvild Bræin, som eit utkast til det nemnte KI-seminaret 25.10.24. Ho ber om orsaking for at den ikkje er særskilt god, men den er i alle fall ikkje KI-generert, eller på anna vis gjenbrukt eller stolen.