Tittel: Pojkarna.
Tekst: Jessica Schiefauer
Forlag: Bonnier Carlsen
Årstall: 2011
Antall sider: 187

Nominert til nordisk pris: Skavande, skevande flickkroppar

Kim minns sommaren då hon och tjejkompisarna flyr omvärlden. Flickorna vill inte bli vuxna och de hatar pojkarna som tillåts trakassera dem. Räddningen kommer oväntat i form av en blomma vars magiska nektar kan förvandla dem till pojkar för en natt.

Jessica Schiefauers August-prisade Pojkarna etsar sig fast. Vissa scener mer än andra, som tonåringarna Kim, Bella och Moas extatiska, nattliga fester i växthuset. Nätterna då de klär ut sig i fantastiska kostymer, dansar, ylar och skrattar sig utmattade. Det är sommar och flickorna ska fylla 14. De står på tröskeln till vuxenlivet, men vill inte: ”vi gömde oss i växthuset för att slippa bli vuxna. Vi höll oss undan våra jämnåriga, vi aktade oss noga för att lyssna till hormonernas sång i blodet för vi anade att de kunde övermanna oss när som helst, utan vårt medgivande”. Berättaren med det androgyna namnet Kim är den motvilligaste av dem alla och det är hennes såriga tillbakablick på denna avgörande sommar, fylld av svindlande upptäckter, svidande besvikelser och svek som läsaren delar.

Kim minns tonårstillvaron som en krigszon där pojkarnas värderande blickar, obscena glåpord och handgripliga trakasserier tillåts definiera vem flickorna är. Tafsandet förnedrar, det sårar djupt att bli kallad fulfitta, men till spelet hör att låtsas vara oberörd. Kim förtärs av ilska. Hon hatar de överlägsna pojkarna med makt att välja och rata. Och hon hatar sin taniga, överkänsliga kropp som allt för lätt blommar ut i eksem. Räddningen kommer oväntat, för att inte säga mirakulöst. Bella med de gröna fingrarna kommer över ett okänt blomskott. Hon planterar och vårdar det i sitt växthus och odlar fram en blomma lik ingen annan. En HON som har förmåga att med sin nektar förvandla flickorna till pojkar för en natt.

Skeva flickkroppar i gränsöverskridande ungdomsroman

Flickor som prövar pojk-jag finns det gott om i litteraturen, också i den som är skriven för barn och unga. Klassiska tomboys á la Jo March i Louisa M. Alcotts Unga kvinnor eller förklädda flickor som Ulf Starks Simone i Dårfinkar och dönickar ställer om och om igen den brännande frågan: hur är det att slippa vara flicka? Inte sällan antyder de här berättelserna att det finns en skevhet mellan det yttre och det inre, den flickan känner sig som och den som andra ser henne som. Schiefauers mörka saga är en elegant variant på förklädnadsmotivet. Här blommar förvandlingen ut i regelrätt metamorfos och flickorna får (om än temporärt) riktiga pojkkroppar av kött och blod.

Romanen, som tematiserar gränsöverskridanden mellan könen, är själv gränsöverskridande till stilen. Det drömska scenariot kring de nattliga förvandlingarna drar på fantasyväxlar, medan tanken om magisk realism väcks av att det fantastiska äger rum i alldaglig radhusmiljö. Det är också rasande övertygande gjort. Tonårens plågsamma osäkerhet fångas på pricken hos Kim som längtar efter att få klä av sig sitt skinn och stiga ut som någon ny och annan. Pojkarna är samtidigt en skickligt konstruerad platsmedveten roman där de ställen som handlingen utspelar sig på får en djupare, metaforisk innebörd. Växthuset med sina blommor och insekter är flickornas frizon, medan det hårda, kriminella pojkgänget ledda av värstingen Tony – som flickorna, särskilt Kim, dras till – håller till i ett skyddsrum insprängt i berget.

Desperata Pippi-flickor

Schiefauers rika idéroman handlar om många saker. Den handlar, som det inledande Proust-citatet anger, om att se med nya ögon. Kims röst viskar upp- och utmanande i läsarens öra: ”min historia är inte till för vem som helst. Det är en berättelse för den som vill se”. Den handlar om att jaget är mer än antingen han eller hon. Och den handlar om brinnande på-liv-och-död-intensiv flickvänskap. Såsom Monika Fagerholms flickor i Den amerikanska flickan bygger bo åt sig i en övergiven simbassäng, vänder Schiefauers tjejtrio världen ryggen och kryper tätt intill varandra under täcket i flickrummet eller söker sig till växthusets fuktiga värme. De är desperata Pippi-flickor som inte vill bli stora, men som begriper att det inte finns några krumelurpiller.

Pojkarna öppnar också läsarens blick för Kims skeva kropp, en skevhet hon inte själv kan sätta ord på men som fångas i återkommande möten med sin spegelbild och i det begär hon känner till både pojkar och flickor oberoende av vilket kön den kropp hon råkar befinna sig i just då har. Här finns inga enkla förklaringar, bara Kims famlande efter bekräftelse, hennes desperata längtan efter att känna igen sig i någon annans blick. Jakten bjuder på såväl rusig lycka som gruvlig besvikelse. ”Jag bar mina pojktimmar som ädelstenar, varenda en blänkande glasklar och glittrande”, minns Kim. Blomman, denna vackra och värdigt sensuella Hon, verkar vara svaret på all Kims längtan (notera att läsaren aldrig får veta om blommans magi är att förvandla flickor till pojkar eller att uppfylla ens innersta önskningar!). Men pojkgängets ledare Tony, vars bekräftelse Kim suktar efter, leker lekar som är farliga på riktigt och Kim, som är förblindad och berusad av det hon tror är pojkskapets frihet, rusar fram som ett tåg på väg att spåra ur. En thrillerliknande spänning byggs upp och utmynnar i ett vägval som splittrar flickorna och kulminerar i en avgörande våldsam natt då Kim gör upp med Tony och växthuset sätts i brand.

Elegant och drabbande

Pojkarna är en drabbande läsupplevelse. Porträttet av Kim är naket och övertygande. Poetiskt och stringent gestaltar och problematiserar Schiefauer flickskapets möjligheter och begränsningar utan att för den skull bli övertydlig eller programmatisk. Symboliken är som språket, enkel och effektiv. Flicktrions växthus kan man se in i, pojkarnas bunkerliknande tillhåll är skyddat för insyn. Det öppna slutet som blickar mot återförening och försoning tillfredsställer den mångfald av frågor kring jag och kropp som denna viktiga ungdomsroman ställer utan att för den skull skriva oss svaren på näsan. Pojkarna är en bladvändare med ett bråddjup mellan raderna för den läsare som antar Kims utmaning och väljer att se.

  • Pojkarna er nominert til Nordisk råds barne- og ungdomslitteraturpris, som deles ut for første gang i 2013. Barnebokkritikk skal anmelde alle de nominerte til den nye prisen.
  • Les mer om prisen og de nominerte her.


, , ,

Ingen kommentarer.

Legg igjen en kommentar

Legg inn din meaning her. Vær hyggelig. Din e-post vil holdt anonym.